vem tänker åt dig?

Ja apropå ingenting: jag har tänkt att jag ska cykla till jobbet i sommar dels därför att jag börjar ganska sent och även för att jag tycker det vore skönt att röra lite mer på mig. När jag nu jobbade i helgen så cyklade jag dit och hem vilket tar cirka 30 minuter, och vägen som jag cyklar på är en osliten liten cykel-och gångbana som sträcker sig mellan en liten by och en större stad genom 5 km odlingsfält. En mycket tråkig rutt där det roligaste man kan få syn på är en bonde som ser efter sina grödor. Därför tänkte jag att tiden jag spenderar på denna otrafikerade cykelbana lika väl kunde användas för att lyssna på en ljudbok, podcast eller något liknande; helst med ett givande budskap, såsom ett lärorikt sådant. När jag berättade för min kära mamma hur tråkig cykelturen var, och hur jag tänkt fylla denna tråkiga, dagliga timmen med information höll hon inte alls med om att det var en bra idé.

Konfunderad frågade jag genast varför det skulle vara dåligt att lyssna på något jag kunde lära mig ett och annat av under en oanvänd timme. Jag förväntade mig ett svar som: ”Att lyssna på något när du cyklar är farligt – då hör du inte trafiken.” Något jag redan tänkt på själv, men eftersom jag cyklar på en väg där jag är det snabbaste (och mestadels, det enda) fordonet är detta inget problem, vilket jag förberedde mig på att förklara för mamma. Men istället sa hon något i stil med: ”Det är bra att ha tråkigt ibland. Allrahelst i en vardag där varje sekund ska vara produktiv, eller används för att titta på telefonen.” Hon menade att den här tiden ger mig lite tid åt att tänka själv, tänka mina egna tankar. Och jag håller med, vi matar oss själva konstant med information, viktig eller ej, och andra människors tankar, vilket ger oss lite tid att reflektera över våra egna tankar.

Jag har blivit lärd vikten av källkritik hela mitt liv och har en mycket kritisk inställning till det mesta jag ser, hör och läser på internet. Ändå är det svårt att skilja på sant och falskt ibland, kanske inte minst på grund av att definitionen av rätt och fel, sant och falskt, många gånger är mycket diffus, allrahelst inom politik. I politik handlar det inte om något objektivt rätt och fel, utan om en subjektiv interpretation av vad som är viktigt. Ens politiska position är baserad på många faktorer, och ens moraliska ståndpunkt är en utav dem. Därför är det så otroligt viktigt att inte glömma bort ens egna värderingar i det myller av åsikter vi läser varje dag.

Därför kanske det inte är mer än rätt att jag sitter och har lite tråkigt den här sommaren, och försöker motstå frestelsen att fylla mina frusna öron med något som skulle göra resan ”produktiv”. Jag tyckte att min mammas tanke var vis och mycket tänkvärd – men ibland tror jag ändå att jag kommer smuggla in en podcast i lurarna.

gör hon inget annat?

En vecka har flugit förbi sedan min skolgång var officiellt avslutad. Och vad har jag åstadkommit under denna vecka? Jo, just ingenting.

Mina dagar har bestått av antingen jobb eller att spela Sims. Däremot med en förföljelse av missnöje och rädsla: borde jag inte plugga? Den sista månaden på gymnasiet levde jag på biblioteket eller vid mitt skrivbord, vaknade klockan 5 för att hinna repetera ett kapitel innan det bar av till examsalen. Med ögon tyngda av längtan till slutet av perioden satt jag, och resten av alla IB elever i varsitt hörn av världen, och önskade att vi hade allokerat mer än två veckor åt att lära om det vi blivit lärda över två år. För det går inte ihop, det inser till och med jag; om så endast efter en eftermiddag av matteplugg.

Jag undrar när det ska sjunka in, att jag är klar. Jag hoppas att dagen då jag får mina betyg – beviljas jag acceptabla sådana – blir dagen jag kan släppa IB för alltid.

Annars mår jag riktigt bra just nu, det känns otroligt skönt att jobba, och med något annat än det jag gjort nu i tre år. Jag skulle vilja säga att det är skönt att slippa lära sig och komma ihåg massor, men som vitvaruförsäljare är det en hel del att komma ihåg, många detaljer om produkter jag aldrig provat. Vem vet hur hälften av sakerna fungerar egentligen? Vad är Zeolith torkning?? ”Du ser att det sitter en behållare där längst in i högra hörnet i diskmaskinen? A det är där Zeolith mineralen är som torkar disken.” Mhmm… Okej.

och nu bloggar hon igen

Efter att äntligen ha tagit studenten befarar jag känna ett tomrum som skolan tidigare fyllde. Nämligen mitt behov av att skriva. Jag har skrivit ända sedan jag visste hur det hela gick till – till en början kortare historier (många spökhistorier) som sedan växte och blev till längre och mer invecklade noveller och även blogginlägg. Det tills året då min familj och jag flyttade till England. I det nya landet möttes jag av en hårdare skolfilosofi samt en striktare inriktning mot litteratur, vilket jag älskade, men som gav mig lite fritid att fortsätta dem skriftliga bravader jag tidigare ägnade mig åt. Nu däremot, efter två år i England och tre år på gymnasiet hoppas jag äntligen återfinna tiden jag hade över för fem år sedan, som jag kan dedicera till mitt intresse för att skriva. 

Fortfarande lidandes av det som gymnasiet etsat fast i näthinnan skriver jag detta inlägg – mellan ett brinnande ljus och ett fönster, där ord påminner om mappar som lärare delade med oss elever. ”Att Skriva” hette till exempel mappen som min svenskalärare fyllt av användbara dokument om konsten att skriva uppsatser, referenser och provsvar. En mapp jag kikat i många gånger, allrahelst för att öppna dokumentet ”Sambandsord”, en samling betygsavgörande ord i IBs svenskaundervisning.

När jag reflekterar över tiden som varit fylls mina tårkanaler av varm nostalgi och salt längtan tillbaka. Det är något melankoliskt över tiden som nu passerat, och den som precis har börjat. Många av mina allra närmsta vänner flyttar, antingen inom Sverige eller utanför våran landgräns. Någon till Karlstad, en annan till Nederländerna. Jag stannar: tar ett, så kallat, Sabbatsår för att slutligen – förhoppningsvis – lista ut vad det är jag vill fortsätta göra i mitt liv. 

Skrivandet får rädda mig. Det hoppas jag, den här bloggen får agera utloppskanal och en fyllnad av det tomrum som slutet på alla dessa skolår lämnar.